Sömnlöshet? Icke sa nicke

Min kväll, natt, morgon och förmiddag bestod av sömn. 15,5 timme sovandes. Min morgon, som andra skulle våga kalla dag, underhölls av hemska tvprogram och pulverkaffelatte. Rastlösheten tog vid. Ni vet, den där fruktansvärda känslan som omvandlar en till ett monster utan mål. Som gör att man är fastfrusen, trots att man bara vill springa. Så jag ringde My. Trots att hon är på andra sidan jordklotet kändes allt hemma. Om 28 dagar kan hon sitta i mitt kök. Som jag längtat. I ett år faktiskt. Och nu sitter jag här, med min andra kopp pulverkaffelatte och stress. Jobbet kallar. Adieu.